- Sandra

Idag har dagen varit som många andra av mina dagar är, ja har slappat och glott på tv. Varit ute och tränat med vovarna i blötan. Men jag har även varit hemma och ätit mat med pappa. De va längesen han och jag satt så där och bara pratade med varandra. Väldigt mysigt.

Pappa och jag är lite av samma skrot och korn. De vi mest har gemensamt är att vi är lite socialt handikappade. Vi har trevligt när vi umgås med folk. Men de är inte ofta vi tar första intiativet och ringer eller bokar in saker. Vi har även svårt för att prata känslor, men ja tror vi vet hur den andra känner och de är de viktigaste.

Pappa du betyder hemskt mycke för mig, oavsett hur ofta vi träffas. Du har alltid varit en av mina största idoler. Har alltid velat göra det du gör, speciellt som yngre. Tack för allt (speciellt den goda maten)

tänkte bjuda er på ett gott skratt på kvälskvisten!!

Efter allt prat om smink och tvätt, bestämde jag mig att göra en ansiktsmask. Man ser då för j*vlig ut i de. Ops, nu vill vovarna kissa, måste ut och spöka på baksidan :)



ursäkta för de tidigare inlägget, jag va nog för snabb att dömma

Idag har jag och mamma varit på party hos karin.
De va jätte fint där hemma nu efter att karin har tapetserat och pyslat.

De vart inge handlat för våran del, (vart lite rädd för försäljaren) hon va klädd som en flygvärdinna i pennkjol, blus, sjal knuten runt halsen och höga klackskor inne. Dennutom slängde hon omkring med ungen sin och pratade väldigt högljutt. Hon såg nog inte att vi va vanliga lodisar som inte bryr oss i om ungar springer runt eller inte :)

Men annars va de jätte roligt, sara blir nog en bra försäljare. Bara hon inte lyssnar för mycke på bossen.


Men ja kom inte hem helt tomhänt, jag fick med mig Sterkurs slaktade får. Den va jätte rolig. de va en pip i båda ändarna. Och om de nu va möjligt så är rumpan på fåret ännumera slaktad nu än va de va före innan den kom hit. Meningen va att Moa skulle ha en ny träningsleksak.



Även Vivan lekte med fåret

Balken är nu inklädd i en vit box, farfar va här och hjälpte oss (en tidig julklapp)
det ska bara på lister på den sen så man inte ser balken



Vattenledningarna vart för kort, så rörmokaren måste komma tillbaka och förlänga de innan vi kan koppla in vattnet. Men avloppet fungerar så vi kan ju diska iaf.

Vi har egentligen kommit mycke längre, men tidigare i veckan när jag skulle lägga ut de förra inlägget fungerade inte bloggen och nu när ja tänkte lägga ut nya, var de slut på batteri i kameran :)

Men till kvällen borde de väl kunna komma ut lite nya bilder. Vi har nämligen kommit ganska långt med köket

Bild 2 visar hur vi lär göra för att knäppa på lampan :)
Bild 3 till 5 visar hur bra elektriker vi är (fredrik är, jag är livrädd för el)
bild 3 är kontaktuttaget för spishällen som vi var tvungen att göra hål för i skåpet
Bild 5 är vart vi skall dra fläktröret till skorstenen
Bild 6 är vatten dragningen, för diskbänken
Bild 7 är våran nya diskmaskin, som vi skall klä i matchande luckor som resten av köket
Sista bilden är våran nya ugn som som skall sitta i högskåpet på första bilden

nu lär ja tvunget gå och fortsätta jobba, här hemma kan man inte vila länge

Igår i fyra tiden gick jag, vivan och moa en promenad i skogen och sen fick de springa löst i hockyrinken. Moa och jag tränade lite (jag tänkte att jag skulle trötta ut henne så hon kunde vila meddans vi rustade)
Sen när jag kom hem han jag bara börja hjälpa fredrik sen såg jag att de va dags för Malin-träning i vida (malin är jätte duktig på agility och kommer hit för att ge oss hundägare lite tips och råd) Så jag och moa slänger oss i bilen för att åka till ännu en träning. (jag hade glömt att de va igår vi skulle dit)

men träningen gick jätte bra, moa var taggad och jag va ganska klar i huvudet.
De hade även vattnat ladan så jag kunde andas den här gången. Annars brukar de va tjockt med damm så man knappt får luft.

Efter mycke slit kom vi hem. moa fick vila och jag fick fortsätta med rusten :/

Ett stort tack till "råttan" som peppade moa på träningen, gick så mycke bättre med den
(ny leksak som vi har knyckt/fått från sofie och vovsingarna)

I natt drömde jag en väldigt knasig dröm. När jag vaknade berättade jag den för fredrik och både han och jag vart förvånad över hur detaljerat jag kom ihåg den. ska se om de går lika bra nu..

Drömmen börjar med att jag sitter i en bil och att jag blir skjutsad av Linda (en barndomskompis från kungsgården). Vi va påväg hem från en träning.
När vi åker genom sandviken kommer jag på att jag inte har någon skjuts till årsunda och hon skall ju till kungsgården vilket är i fel riktning. (Eftersom jag inte har pratat med henne sen vi var små, är de ju förmycke att be om skjuts hela vägen hem).

Jag ringer min mamma som jag ändå hade planerat att åka till ifall bror jonas hade blivit friskare (han vart sjuk på riktigt, i förrgår). För om de funkade hade ju linda kunnat skjutsa mig till mamma, så hinner ja fixa skjuts därifrån sen. (I huvudet kretsar ideer om vilka jag skulle ringa, men fredrik åker cross och pappa är också borta). Men ideen med manmma va ju bra så ja kör på den.

Ringer mamma och frågar om jonas mår bra och om jag kan komma förbi en stund då ja va ganska strandsatt. Till min förvåning säger mamma att de inte passar så bra nu. I så fall får ja vänta en timme så de kan ta de lugnt ett tag. (detta skulle aldrig hända på riktigt)
efter mycke gnatande på mamma, tröttnar jag och ber Linda skjutsa mig till Karin som bor ca en km efter jerbovägen om man utgår från JET rondellen (hon har aldrig bott där).

Linda skjutsar mig dit och sen åker hon vidare efter grusvägen.
Karin är inte hemma men är hos sina grannar. (Karins hus va en miniatyr av hennes farmor och farfars hus på riktigt).

Jag går in till hennes grannar (grannarna är fredriks föräldrars grannar, mia och jocke) vi är där en ssnabbis, meddans de putsar några skor. sen kommer ja på att ja lär komma hem på något sett. jag tar fram mina skor och då är de två par vänsterskor, de har putsat en av mina och en av deras, så nu har ja olika skor. (den adra va trasig).

Karin skall senare på kvällen träna nå fitnesspass med angelika (som är en verklig vän till henne) så då tänkte karin att de va bäst om ja tog både min och hennes cykel med mig fram till rondellen vid JET så angelika kunde cykla på någonting tillbaka efter träningen.

När ja ska cykla iväg så har ja jätte punka. och där stod fredrik som också skulle cykla hem. han tar karins hela cykel och jag tar min punkacykel.

vi hinner inte långt förens vi kommer till ett vägskäl, vi möter också på massa årsunda folk som också vill ta sig över. i diket runt vägen är de kall grön lava, som är jättefarlig. vägen består nu av rullband som folk åker jättefort på. Krockar vi med någon av rullbandsfolket kan vi hamna i den farlika gröna kalla lavan!!

Men vi kommer över helskinande, utom henrik andersson som krockade och hamnade i lavan (förlåt).
på andra sidan har nu vägen förvandlats till en lång luftmadrass som ligger i vattnet. på andra sidan är de ett fönster som vi måste ta oss igenom.

De va jätte jobbigt att dra sig framåt på madrassen, utan att ramla i vattnet. men ja lyckas och när ja kommer ut ur fönstret är ja så trött att jag ramlar ihop på backen.

Då börjar tidningarna knäppa kort på mig som är halvnaken och utpumpad. för då hade vi tydligen varit instängd i fönstret ett välgigt långt tag.

Våra föräldrar kommer fram och säger att de har saknat oss (tror vi har samma föräldrar allihop nu) Mamman kommer fram och visar vilka fina väskor hon har jort åt oss medans vi varit borta. de ser ut som hus-modeller. ett hade målade kossor på taket osv.


Är detta en normal dröm eller är ja lite störd???

mitt studerade börjar gå mig på nerverna, jag har i ungefär 3-4 veckor pluggar konstant.
Jag håller på och skriver en uppsats med en skolkamrat för en av kurserna jag läser nu.
och idag tror vi att vi vart klar. den är ungefär 45 sidor lång med innehållsförteckning framsida och allt sånt. jag har svårt själv att fatta att vi har skrivit så mycke.

vi ska imårgon bitti på handledning. undrar om hon tycker att vi varit duktig som har kommit fram till så mycke, eller om hon tycker att vi varit dåliga som inte har lyckats sammanfatta texten mera.
jag tycker ju själv att de sist nämda verkar mest rimligt, men allt har känts så viktigt, att man inte vill ta bort de. och dessutom så gillar den här läraren mycke läsa,
så ja hoppas på bra betyg