- Sandra

Jag tänkte att ja skulle försöka skriva ner lite om va vi har varit med om de senaste veckorna. Varning för mycke text och många bilder.

Vi va in till förlossningen för en undersökning på torsdagen då vi hade gått 2 veckor över beräknat datum. Vid ultraljudsundersökningen såg de att våran baby mådde bra och att han hade tillräckligt med vatten. De satte även mätare på min mage som berättade hur hans hjärtrytm va och som skulle beräkna eventuella verkar/sammandragningar. Tyvärr hade jag inte börjat fått några än, förutom vid ansträngning då.
Sen gjorde de en gynundersökning där det konstaterades att tappen va uppen men inte halsen. Om halsen hade varit uppen skulle de ha gjort en så kallad hinnsvepning, då de sveper fingret runt hinnorna för att rubba de från kanten och eventuellt sätta igång verkarbetet. Men när inte det fungerade fick vi åka hem för att sen komma tillbaka på lördagen därpå.

På lördag mårgon tog vi lite sovmorgon och åkte in till gävle förlossningsavdelning till 9-tiden. När vi hade kommit in gjordes en ny gyn undersökning då de konstaterade att jag inte hade öppnat mig nå vidare. Därefter fick jag två tabletter, en i taget (inte sånna man sväljer). Tabletterna skulle verka i 6 timmar och lösa upp livmodershalsen. När den andra tabletten hade värkat klart hade de fortfarande inte hänt någonting och de va nu kväller. Och personalen ansåg att vi skulle behöva sova för att orka med mårgondagen så all behandling avbröts. Under lördagen hade vi det väldigt långtråkigt då de inte hände någonting, så vi gick i bolongnen, köpte godis och kollade på tv.
 

På söndagsmårgonen vaknade vi och gjorde oss i ordning. Sen tillkallade vi personal så att allt skulle kunna sättas igång (vi va nu väldigt trött på att vänta). Efter frukosten satte vi igång igen. (De här kan bli lite fel för jag va väldigt snurrig resten av den dagen). Men jag har för mig att jag inte fick den tredje och sista tabletten eftersom jag hade börjat öppna mig under nattens gång. dock va inte verkarna tillreckligt starka än. I 12-tiden va ja öppen 3 cm och då började ja få hormondropp för att skynda på verkarna och öppningsfasen lite till. Droppen började på en styrka av 6mg/timme och dessa dubblades varje halvtimme (och innan dagen va klar va ja uppe i 54mg/tim). Allt eftersom tiden gick vart verkarna bara starkare och längre och jag behövde väldigt snart lustgasen för att orka med.
Eftersom jag verkade ha så ont av verkarna tyckte personalen att jag skulle sätta in ryggmärgsbedövning, men envis som jag ibland kan vara, så ville ja vänta så länge som möjligt för att se om ja kunde klara mig utan. innan jag visste ordet av de hade en sköterska tryckt in en massa akupunkturnålar i mig. Fredrik grimaserade en massa och jag tyckte inte att de hjälpte nå värst, så de va snart ute igen.
vid två hade jag så fruktansvärt ont att jag bad om ryggmärgs bedövning, vilket sköts av sjukhusets enda narkosdoktor och hon va på en operation för tillfället (just min tur). Men efter en halvtimme kom hon och så bad hon mig att krypa ihop på sängen i fosterställning så att ryggraden skulle öppna sig så mycke som möjligt. mitt svar under hela dagen va "vänta, kan vi ta en verk till först bara". Sen skyndade jag mig i rätt position, men den tiden va otroligt lång och jag fick inte röra mig under tiden de satte in slangen i ryggraden. Sen visade det sig att det hade blivit veck på slangen så ja fick ändå ingen bedövning, vilket betydde att vi lära göra om allting igen. Men när de va klart vart ja väldigt mycke gladare för den hjälpte mig enormt med de ryggonda. de sa åt mig att trycka när ja hade ont, men mitt svar vart att "ge den till fredrik och fredrik, tryck så ofta du får".

på bilden är vi uppe i 30mg/timme


ungefär i 8 tiden på kvällen hade jag öppnat mig alla 10 cm och verken släppte. (det är bara öppningsfasen som gör ont). När allt hade lugnat ner sig så la jag mig och sov i 1,5 timme. Väldigt skönt efter en hel dags stånkande.
Sen när jag vaknat och kviknat till bestämde fredrik och jag mig för att nu får de vara nog och så började ja vanka frem och tillbaka på en meters diameter för att ruska ner barnet med hjälp av gravitationen (Detta gjorde också ont).


Resten är lite av ett virr varr i huvudet på mig, jag vet att jag vart tillsagd att lägga mig på sida för att han lättare skulle komma ut då, sen när han va tillräckligt långt ut fick ja lägga mig på rygg och trycka på. Enligt fredrik va de bara ungefär 4-6 kryssningar innan allt va klart och River va ute. klockan va 22.54 och ut kom han med en jäkla fart och en sista spart fick ja precis när han lämnade modersskäppet :)

De vart en stor pojk, han vägde 4098, han va 56 cm lång. Men han va ändå väldigt liten i våra ögon. 
Han heter River Per Mikael Eriksson.
Han föddes med lite gulsot och hade svårt att amma, så vi vart kvar på bb till onsdag eftermiddag. Men så fort vi kom hem började han amma och bara några dagar senare har vi lyckats riktigt bra med amningen och snart sitter de nog klockrent. På torsdagen va vi in i gen på vägningskontroll och för att ta bort katetern som jag fick efter förlossningen (ryggmärgsbedövningen gjorde så ja inte kunde pinka själv) och då hade han gått upp till ungefär 4200 nånting (han hade varit nere på 3750 som lägst).


     
   
Tack för alla fina paket som vi har fått, några har River redan vuxit ur men än finns de många kvar som han inte ens har vuxit i.